Hakan Hellstrom

I laid in the gutter, Anne-Louise
from heaven, the rain fell
And it was the hours before she left
and I had drunk even more
You didn't say you're sorry, I didn't say anything
what good would that do
You were someone who walked next to me
when I went, down the street
Anne-Louise

I still live in the city, each day and night
I see the same faces
Sometimes I've been able to hear your laughter,
seen your smile
For a moment between heart beats,
you once again stood in front of me
But it was just something that came over me
when I went down the street
Anne-Louise

John has left the cookie factory,
he sings on the streets
I took my son to Skansen * yesterday
to laugh at the monkeys
Crushes are easily forgotten,
to some they are a livelihood
I get by on things I imagine sometimes
when I walk down the street, Anne-Louise

I'm writing you from a musician's dressing room,
that mostly looks like a bicycle garage
And on my jacket I have your brooch,
on the table is this night's fee
Crushes are easily forgotten,
to some they are a livelihood
I get by on things I imagine sometimes
when I walk down the street
You and I will probably meet one day
when we go down the street, Anne-Louise


* [Skansen = amusement garden and open-air museum in Stockholm]

---

Swedish original

Gatan fram (live)

Jag låg i rännsten, Anne-louise
ifrån himlen, föll regnet ner
Och det var timmarna innan hon rest sin väg
och jag druckit ännu mer
Du sa inte förlåt, jag sa ingenting
vad skulle det tjäna till
Du var någon som gick bredvid
när jag gick, gatan fram
Anne-Louise

Jag bor kvar i stan, varje dag och natt
ser jag samma ansikten
Ibland har jag kunnat höra ditt skratt,
sett ditt leende
För ett ögonblick mellan hjärtats slag,
stod du åter framför mig
Men det var bara nåt som kom över mig
när jag gick gatan fram
Anne-Louise

John har slutat på kakfabriken,
han sjunger på gatorna
Jag tog min son till skansen igår
för att skratta åt aporna
Förälskelser är lätta att glömma,
för en del är dom ett levebröd
Jag lever på sånt jag får för mig ibland
när jag går gatan fram, Anne-Louise

Jag skriver till dig från en musikerloge,
som mest liknar ett cykelgarage
Och på mitt kavajuppslag sitter din brosch,
på bordet ligger kvällens gage
Förälskelser är lätta att glömma,
för en del är dom ett levebröd
Jag lever på sånt jag får för mig ibland
när jag går gatan fram
Du och jag vi möts säkert en dag
när vi går gatan fram, Anne-Louise


Return