Hakan Hellstrom

I still hear how the ocean winds blow
I still see how her dark eyes glow
she was 23...
when I left gbg [Gothenburg]...

They said to me "Don't go to Stockholm
'cause you'll never be the same
in my opinion – if you do so, never come back"
for a pair of brown eyes I left... but Stockholm will never be my city...

I offered someone my hand, it is 93
she said "I'll take it secretly, and together, we'll fly south"
But I knew from that moment that she would drag me down in time...

I stand on the platform, it is 99
my brother was a teacher in Copenhagen
and I visited there sometimes
and I used to take home a couple of grams
"please don't touch my bag ..."
The custom man looked at me and I looked at him...
And it feels like I've given all I can give
yet I haven't found what I've been looking for
I've been in every city, looking for you...

Boys, I've seen everything – you that once burned,
but then got cold
I've seen you that once stood in the front row and them who once wanted to shake my hand
but they and I were never friends, now I see...
no, we were air – air and nothing more..

But you – you leaned on me when you were weak
and I helped you through the day
I was there for you when you were lonesome
and I was there for you when you were sad
You laid yourself down on the trails
you were so tired, you let the trains take the worries...
and it feels like I've given all I can give
yet I haven't found what I've been looking for
I've been in every city ...
looking for you...

---

Swedish original

Jag har varit i alla städer

Jag hör fortfarande hur havsvindarna blåser
jag ser fortfarande hur hennes mörka ögon glöder
hon var 23...
när jag lämnade gbg...

Dom sa till mig "Far inte till Stockholm
för du blir aldrig mer densamma
in my opinion - om du gör det, kom aldrig tillbaka"
för ett par bruna ögon for jag... men Stockholm blir aldrig min stad...

Jag erbjöd någon handen, det är 93
hon sa "jag tar den i hemlighet, och tillsammans, flyger vi söderut"
Men jag visste från den stunden att hon skulle dra ner mig med tiden...

Jag står på perrongen, det är 99
min bror var lärare i Köpenhamn
och jag hälsade på där ibland
och jag brukade plocka hem några gram
"snälla rör inte min väska..."
Tulltjänstemannen såg på mig och jag såg på han...
Och det känns som jag gett allt jag kan ge
ändå har jag inte hittat vad jag letat efter
jag har varit i alla städer, letat efter dig...

Pojkar, jag har sett allt - dig som en gång brann,
men sen blev kall
jag har sett dig som en gång stod längst fram och dom som en gång ville skaka min hand
men dom och jag var aldrig vänner, nu ser jag...
nej, vi var luft - luft och inget mera...

Men du - du lutade dig mot mig när du var svag
och jag hjälpte dig genom dan
jag var där för dig när du var ensam
och jag var där för dig när du var ledsen
Du la dig på rälsen
du var så trött, du lät tågen ta bekymren...
och det känns som jag gett allt jag kan ge
ändå har jag inte hittat vad jag letat efter
Jag har varit i alla städer...
letat efter dig...

Return