Trouble
Now the meadows glow with all the flowers of summer.
Now bees buzz, and birds sing everywhere
Now the wind strokes through the trees high crowns
but in my garden it is withered, dark and cold
Here it is scrubby and overgrown, ugly and bushy
and just as hopelessly dull and gray as in my chest
Out there are all the smells of summer
There it is summer, but in here it is fall
I lived happily here with you and my cats
a life in sin without caring about being saved
In truce with my character, because I have never
been able to say no to anything
And I have never denied myself this or that,
and lived my life, until I was crushed one day
It started with you cheating on me with someone else,
one you said was much finer than me
Our argument took weeks, the shouting mixed with the tears
and I got thoroughly compared with your fine friend
Until you admitted that he had ditched you
Then the garden was quiet as the grave again!
From that moment that man was doubly hated
He had played with you, with us for a while
And I, I felt as if even I was being turned down
I wanted to fight, and went to my life's biggest failure
I had the hammer ready inside my jacket
When he came out with a silk scarf and said: Good day!
Come in and sit down for a while so we can talk!
I just studdered, I don't remember what...
And he gave me cognac and cigarrs
and I just wasn't able to say no!
And when we parted we were best friends and comrades
and I took things that you had forgotten back home to you!
I walk around in my Pompeii, among ruins
and I step in the remainders of our life
But you shall never taunt me over dimes
and never become someone else's pastime!
No, to the past we shall bind beautiful wreaths
and accept our life and my cats as they are
And despite all lack of love and brokenness and fringes;
You I shall love for the rest of my life, I hold you dear!
Swedish original
(lyrics by Olle Adolphson)
Trubbel
Nu lyser ängarna av sommarns alla blommor.
Nu surrar bin, och fåglar sjunger överallt
Nu stryker vinden genom trädens höga kronor
men i min trädgård är det visset, mörkt och kallt
Här är det risigt och förvuxet, fult och snårigt
och lika hopplöst trist och grått som i mitt bröst
Därute doftar det av sommarns alla dofter
Där är det sommar, men här inne är det höst
Jag levde lycklig här med dig och mina katter
ett liv i synd och utan omsorg att bli frälst
Försonad med min karaktär, för jag har aldrig
kunnat säga nej till någonting som helst
Och aldrig nekat mig det ena eller andra,
och levat livet, tills jag krossades en dag
Det börja med att du bedrog mig med en annan,
en som du sa var mycket finare än jag
Vårt gräl tog veckor, ropen blandades med gråten
och jag blev grundligt jämförd med din fina vän
Tills du bekände att han givit dig på båten
Då blev det dödstyst här i trädgården igen!
Ifrån den stunden blev den mannen dubbelt hatad
Han hade lekt med dig, med oss ett litet slag
Och jag, jag kände det som även jag var ratad
Jag ville slåss, och gick mot mitt livs nederlag
Jag hade hammaren beredd under kavajen
När han kom ut i sidenscarf och sa: God dag!
Kom in och slå dig ner en stund så får vi prata!
Jag bara stammade, nu minns jag inte vad...
Och jag blev bjuden på cognac och på cigarrer
och kunde inte få mig till att säga nej!
Och när vi skiljdes var vi bästisar och bundis
och jag tog saker som du glömt med hem till dig!
Jag går omkring i mitt pompeji, bland ruiner
och jag trampar runt i resterna utav vårt liv
Men du skall aldrig ge mig pikar om sekiner
och aldrig skall du bli en annans tidsfördriv!
Nej, åt det gamla skall vi binda vackra kransar
och ta vårt liv och mina katter som de är.
Och trots all kärleksbrist och trasighet och fransar;
Dig skall jag älska livet ut, dig har jag kär!
